Låter ju hälsosamt (varning: ironi)

På väg hem från jobbet möttes jag av denna annons vid pendelstationen:

Av annonsen att döma låter det ju nästan som rena hälsodrycken! Varför dricker jag kranvatten till maten när denna "naturliga" dryck finns som alternativ?

Glöm inte tänderna!

Det gemensamma, oavsett vilken diet som förespråkas i media idag, är att det är mer regel än undantag att det kopplas samman med viktnedgång. Desto snabbare och ju fler kilo du minskar i vikt, desto "bättre" är dieten. Vikt hit och vikt dit. Givetvis finns det starka samband mellan vikten och många av vår tids vanligaste sjukdomar, men något som ytterst sällan lyfts fram i samband med dieter är effekterna på tandhälsan.

Jag har tidigare skrivit om mina upplevelser med mina tänder och tänkte här ge den senaste statusen. Efter att ha återkommande haft "småhål" vid mina kontroller resulterade mitt första tandläkarbesök efter att jag lagt om mina kostvanor till att mitt sedan tidigare begynnande hål inte hade ökat i storlek och därmed inte behövdes lagas (detta skedde ca 9 månader efter att jag drastiskt lagt om mina kostvanor = minskat sockerintaget). Efter att nu nyligen ha haft mitt årliga besök (nu nästan 2 år efter kostomläggningen) kunde min tandläkare återigen konstatera att det påbörjade hålet inte behövdes lagas utan istället, till hans stora förvåning, hade minskat i storlek! Givetvis har jag informerat honom om att jag försöker mer eller mindre undvika allt socker (ja, vem kan helt undvika det idag...?) vilket som ni säkert alla kan lista ut är något som både uppskattas och rekommenderas. Men vad är alla tandläkare / tandhygienister när det ska pratas om hälsa? Vad är tandläkarna / tandhygienisterna när Livsmedelsverket fortsätter rekommendera att 10% av energiintaget ska komma från socker?

För mig har mitt minskande sockerintag (väljer att uttrycka mig så istället för bokstavsförkortningar som LCHF eller lågkolhydratskost då det är mer rakt på sak vad det handlar om; jag undviker socker, direkt eller indirekt!) inneburit lägre vikt, mindre midjemått, snabbare kilometertid SAMT bättre tandhälsa! Glöm inte tänderna!

Åter tillbaka till bloggen samt från Åreresan

Efter en längre tids tystnad kommer jag nu återigen ta upp skrivandet här på bloggen. Som en härlig nytändning har jag den gångna helgen, tillsammans med min fru, varit i Åre för en långweekend bestående av avkoppling, god mat och löpning!

Vår ursprungliga plan var att nyttja kabinbanan och ta oss upp mot toppen på Åreskutan för att därefter springa upp till Toppstugan och vidare runt skutans topp. Väl på plats skrotades denna plan och ersattes av följande: vi springer hela vägen upp till Toppstugan! Fredagen började med en lättare tur längs sjön för att mjukna till i kroppen efter dels resan dels efter ett längre träningsuppehåll.

På lördagen var det så dags för provet. Med en klarblå himmel uppenbarande sig Åreskutan framför oss när vi strax efter kl 11 lämnade Holiday Club. Med löparryggsäcken (Salomon XT Wings 10+3 vest, som jag för övrigt starkt kan rekommendera för löpning med lättare packning) fylld med två liter vatten, ombyteskläder, lite nötter och kamera blickade vi fram mot de väntande 1100 höjdmetrarna som nu stod mellan oss och Toppstugan. Med lätta och korta steg påbörjade vi de drygt 6 km genom att ta oss via Totten upp mot Sadeln för att därefter svänga av vidare mot Toppstugan och komma upp den östra sidan.

Någon löpning hela vägen blev det inte utan på de brantare partierna gick vi (nästintill klättring på den avslutande etappen) men så var den vägda lutningen också ca 18 grader. Däremot på de mer flackare partierna och mer modest lutning studsade vi fram över fjället. Hösten färger lyste härligt och gjorde inramningen total.

Efter 1 timme och 59 minuter slog vi nävarna i väggen på Toppstugan och kunde med leenden konstatera att vi klarade av turen under två timmar. Den sista delen av stigningen var rätt stenig och höjden började märkas av genom en kyligare luft och mera vind med kalla kinder som följd. Ombytet till torra kläder var nödvändigt för att inte bli nerkyld och efter ett snabbt skifte tog vi varsin kaffe på Toppstugan.

Vägen ner mot kabinbanan rullade på lätt. Minus 200 höjdmeter och ca en kilometers löpning var ingen större utmaning utan snarare en underbar känsla att lätt och ledigt studsa ner från toppen. Väl nere vid kabinbanan utnyttjade vi bekvämligheten och åkte ner. Vi hade ju trotts allt sprungit uppför...

Plötsligt händer det!

Plötsligt händer det! Idag kunde ha blivit en sådan där dag där allt bara går fel; från morgon till kväll. Men så blev det istället helt tvärt om! 

Vaknade imorse med något av varje söndagsmorgon största skräck; till viss del fortfarande trött samtidigt som man inte kan få ro att somna om. Efter några minuters funderingar kastade jag så in handduken, gick ner till köket för att göra morgonkaffet allt inramat av tysthetens hus som fortfarande sover. Köksklockan visar på halv sju när jag sitter i soffan men en välsmakande latte samtidigt som jag bläddrar i tidningen. 

Efter ett tag börjar jag min vana trogen fippla med min mobil och kommer efter ett tag in på skidspår.se och kollar in de senaste spårrapporterna. Till min stora förvåning får jag reda på att spåren tydligen blivit körda kvällen innan och fått toppbetyg. Fundersamt tittar jag ut genom fönstret, tänker och inser att det inte snöat något sedan igår. Direkt där och då får jag impulsen: ”jag ska åka skidor!”. Latten är urdrucken, tidningen färdigläst och övriga husen sover så som det ska göra en söndagsmorgon vid sjusnåret. Inom loppet av tio minuter är jag ombytt, bilen utkörd, den obligatoriska lappen är skriven och ligger på köksborden för att berätta om min tillflyktsort.  Jag är på väg till ett morgonpass i skidspåret! 

Parkeringsplatsen gapar fortfarande tom sånär som på de tiotalet bilar som också har letat sig dit denna morgontimme. Framför mig ligger så skidspåret; två perfekta spår på varsin sida om en bred och orörd manchesterbädd. Det är på denna räfflade bädd som jag ger mig ut. Klockan har inte slagit åtta, huset därhemma sover fortfarande och det som tidigare såg ut att bli början på en lång och tung dag är nu utbytt till en underbar start på en härlig söndag! Plötsligt händer det!

Premiär för nya skateskidor!

Då så har premiären ägt rum för mina nya skateskidor! Som jag skrev tidigare funderade jag på att införskaffa ett par skateskidor för att kunna ta tag i skateåkningen fullt ut. Efter viss fundering slog jag till förra helgen och beställde ett par från Pölder Sport. Det blev ett par Madshus Hypersonic Carbon Skate R. I torsdags kom de med posten och idag provade jag dem på en 7,5 km slinga med en härlig skatebädd, klarblå himmel och solen skinande i ansiktet.

Detta var tredje gången som jag fullt ut åkte skate, tidigare var under mellandagarna. Som jag då skrev var jag fundersam hur mycket utrustningen skulle spela roll för farten/tekniken. I julas åkte jag med mina vanliga klassiska skidor, tillhörande pjäxor och normala stavar. Idag hade jag förutom mina nya skidor även skatepjäxor (som jag köpte i samband med skidorna) även inhandlat 10 cm längre stavar. Resultatet blev att jag kapade min kilometertid med över minuten (-1 min 15 sek)! Kan inte säga att jag är i bättre form idag jmf med i julas, terrängen var något mer kuperade idag än i julas. Ändå gjorde det så mycket på tiden. Min enkla analys är att materialet har påverkan vilket jag inte trodde i förväg. För mig har pratet om materialval, när det gäller oss vanliga motionärer, förknippats med en dålig ursäkt för att man inte har varit tillräckligt tränad. Jag har idag omprövat min ståndpunkt i den fråga. Materialet påverkar resultatet!

Från LCHF via Kolhydratreducerande till Sockerundvikare!

Överallt kan vi läsa om olika sätt att äta och dieter med mer eller mindre kryptiska namn florerar i media och i lunchrummen. Det verka finnas någon form av drivkraft till att sätta en etikett på sina matval och på så sätt göra det legitimt att äta det man gör. Jag förstår, jag har gjort likadant själv. Men är det så sunt och varför gör vi det? Är det för att rättfärdiga oss att äta just det vi gör eller säga nej till något annat? Blir det begripligt? Alla dessa bokstavsförkortningar hit och dit som många svänger sig med med som ibland ter sig ha lika många definitioner som det finns förespråkare.

Mitt mål med att berätta för min omgivning har inte drivits av behovet av just etiketten i sig utan att dela med mig och sprida de erfarenheter jag gjort av att ändra mina kostvanor. Visa på hur fel väg vår matkultur styr mot med tillsatser och överkonsumtion av för kroppen skadliga ämnen.

I början förklarade jag mitt matval med att jag äter enligt LCHF-metoden. Detta fick några konsekvenser; det tenderade att uppfattas som negativt och som osunt. Människor fick föreställningar som att man endast äter fett och inget annat. Definitionen LCHF är dessutom ganska otydlig. Det finns inom LCHF-rörelsen olika undernischer: strikt-, liberal-, träningsliberal-LCHF mm. Alla med olika syn på en av grundstenarna: mängden kolhydrater i kosten.

Efter att ha upplevt det som otydligt för min omgivning över mitt kostval började jag att förklara mitt matval med att jag väljer att äta så lite kolhydrater som möjligt. Genast kunde man märka några skillnader jämfört med "LCHF-etiketten". Den direkta negativa koppling uteblev men fortfarande fanns en känsla av "modediet" med i omgivningen. Fördelen var dock att det blev mer tydligt över vad det var man undvek; nämligen kolhydraterna. Däremot varför var inte lika tydlig. Den generella kopplingen som omgivningen gjorde var att koppla det till viktminskning och bantningskur.

Detta fick mig att återigen tänka kring frågan: hur kan jag berätta för min omgivning vad mitt kostval grundar sig på och varför? Och nu tror jag att jag har svaret! Jag undviker socker! Fördelarna? Alla vet vad socker är och att det inte är bra att äta socker. Inga negativa reaktioner utan snarare tendens till politiskt korrekthet över etiketten. Nackdelar: få ser den direkta kopplingen mellan kolhydrater och socker! Här är väl den stora utmaningen i socker-valet. Att (strö)socker är dåligt vet vem som helst (även om det gladeligen konsumers i vardagen) men att kolhydrater ombildas till socker i kroppen och får samma effekt är desto mindre känt. Här ser jag dock en tydlig uppgift som vi alla kan bidra med: förklara och informera för vår omgivning att kolhydrater är socker. Jag lägger hellre 10 min på att förklara att kolhydrater är socker än 5 min på att förklara att LCHF inte bara innebär fett och kött.

Skate i Säfsen

Har nu varit i Säfsen under mellandagarna med familjen. Ibland blir det inte riktigt som man hade tänkt sig något som man som småbarnsförälder ofta blir påmind om. Sonen har fått en kraftig förkylning med hosta vilket inte lämpar sig för utomhusaktivitet. Annars var tanken att åka med honom i dragpulka i längdspåren och på så sätt få hyfsat med skidåkning i benen. Nu blev det ändrade planer. Det är dock så lätt att man blir besviken över att allt inte blir som man tänkt. Är så väl medveten om att saker inte alltid blir som planerat även fast det i stunden känns motigt. I stunder som dessa är det skönt att inte ha några stora mål för träning och tävling som skulle bidra till en osund stress (har skrivit om detta tidigare).

Trots vissa ändrade planer har det blivit lite skidåkning. Jag har alltid funderat på att prova på skate under mer samlade former. Har tidigare endast kört ett par hundra meter för att testa men aldrig under någon längre strecka. Det har nu dock skett; var ute i fredags och åkte två pass på ca 7 km vardera. En skön känsla att susa fram även om det inte gick mycket fortare än vid klassisk åkning. Har en hel del att lära av tekniken. Kände att jag inte hade rätt tryck i skidtagen vilket blev mest påtagligt vid uppförsbackar. Åkte med mina vanliga skidor/pjäxor/stavar. Kan inte säga vad skillnaden skulle bli vid byte av skidor och ev pjäxor till mer skateanpassad utrustning men jag märkte direkt att stavarna var för korta. Frånskjutet med stavarna kändes att det kom för lågt så ca 10 cm längre i stavar skulle varit bättre. Har funderat på att skaffa skateskidor men ska nog få lite mer km i benen innan jag investerar i ett par sådana, bättre att fokusera på tekniken till att börja med.

I Säfsen finns ett renodlat skatespår som jag provade på under ett av mina två pass. Var endast en skidlöpare före mig som kört vilket gjorde känslan att susa fram än mer härlig, se nedan för bild.

Återigen stenåldersträning - denna gång snöskottning

Ja, det är inte svårt att hitta naturliga sätt att röra och träna sin kropp så här års. Efter helgen nederbörd var det dags för ett träningspass med snöskyffeln. Det milda vädret gjorde nu snön extra kompakt och tung. Ca 1,5 dm tjockt snölager skottades bort ikväll och har nu tillsammans med den tidigare snön bildat en ordentlig snövall mitt emot min garageuppfart.

Stenåldersträning med julgranstema

Idag har jag tillsammans med fru och svärfar varit ute och letat efter julgran. Ett naturligt sätt att få träning helt enligt principerna för stenåldersfilosofin. För er som oroar er kring om aktiviteten har vissa juridiska tveksamheter kan jag meddela att granen står på egen skogsmark.

Skidor, löpning och skidskytte - En helg i Torsby

Då var jag hemkommen från en långhelg i Torsby tillsammans med min fru och säsongens första snöträning i Torsby Ski Tunnel som bjöd på skidor, löpning och skidskytte!

Skidor
För er som inte varit i Torsby är tunneln ca 1,3 km lång och har både klassiska spår och plats för fri stil. Temperaturen inne i tunneln var strax under noll grader (utomhus var det ca 7 grader) vilket gjorde det bitvis lite svårvallat för att få bästa fäste, något som man dock står ut med för att kunna åka skidor när det är barmark utanför. Det märkes i kroppen att det är början på säsongen och att vissa muskelgrupper inte har varit aktiva på ett tag. Slående hur snabbt man blir påmind om det...

Men vilken underbar känsla att få skejta fram och återigen få höra ljudet av stavar och skidor som glider över snön!

Löpning
För att få miljöombyte till ens vanliga löpning passade vi också på att ta en löptur i skogen utanför tunneln. Ett bra utbud av olika slingor i olika längder och svårighetsgrad. Att bara snöra på sig sina skor och ge sig ut på en helt ny slinga är en härlig känsla. Att inte fokusera på kilometertid utan bara på naturen och njuta av upplevelsen samtidigt som man får ett träningspass är klart något som man måste göra fler gånger. Jag har en tanke på att återkomma på detta tema; att upptäcka nya slingor runt om i vårt land. Det märktes ganska snabbt att slingorna i första hand är anpassade för skidåkning för underlaget var sankt, ibland stenigt och dessutom brett! Stundtals kunde man föreställa sig hur det ser ut när snön ligger djup och skidlöparna susar fram på fyrans växel.

Då det nu börjar bli aningen kallt ute lämpade det sig inte att ta på FiveFingers. Istället använde jag mina La Sportiva som jag klart kan rekommendera för lite off-road löpning (alternativt i lerig terräng...)

Skidskytte
Efter att under flera år ha följt denna idrott från TV-soffan fick jag nu möjligheten att prova på den i Torsby. Jag och min fru hade bokat in en privatlektion och som instruktör hade vi ingen mindre än dubbla svenske OS-medaljören och fd norska tränaren för herrlandslagen i skidskytte Mikael Löfgren. Inte fy skam att bli introducerad till idrotten av en sådan person! Det var otroligt häftigt att få ligga där och på 25 meters håll sikta på de svarta prickarna. I min tidiga ungdom höll jag på med skytte under en begränsad period men takterna satt kvar vilket Mikael noterade ganska snabbt. Helt klart har man fått blodad tand på det här med skytte och kanske något som jag får anledning att återkomma till.

Efter 6 veckors vila: Nu är det träning igen!

Efter den överansträngning som jag drabbades av i samband med Lidingöloppet valde jag att vänta ut och vila upp kroppen ordentligt. Efter nästan fyra veckors vila kände jag att kroppen var återhämtad men då kom givetvis nästa bakslag: höstförkylningen! Som småbarnspappa är det ju bara en tidsfråga på höstarna innan förkylningarna dyker upp. Detta fick mig att ytterligare skjuta på träningen men sedan en vecka tillbaka har jag nu kunnat sätta igång igen, om än i små doser.

Har ingen stress att komma tillbaka till de långpass jag hade tidigare utan känner att det får ta den tid det tar, hälsan är viktigare. Som jag skrev direkt efter Lidingöloppet har jag kommit till den insikten att fastställda datum för lopp kan å ena sidan sporra och motivera, men å andra sidan få en att ta risker i sin träning som man annars inte skulle göra. Jag känner att jag inte behöver sporren i form av en tävling för att komma ut och springa; jag har glädjen ändå. Ser fram emot att komma iväg på turerna nu även fast viss träningsvärk idag finns i kroppen.

Efter att inte ha tränat på nästar 6 veckor kändes det lite spänt inför mitt besök på badhuset nu i helgen (det är där jag använder vågen då jag inte har någon hemma). Jag kände att min vikt skulle ha ökat under den här perioden. Det var därför med stor förvåning som jag kunde konstatera att jag faktiskt hade gått ner ytterligare 2 kg sedan förra mätningen i slutet av augusti. Det ska bli intressant att se om två månader i slutet av januari vad vikten ligger på. Hittills har jag på 10 månader gått ner nästan 13 kg!

När går drevet?

På senare tid har det varit flera olika nyhetsuppslag kring våra kostråd och frågan om margarin eller smör. Först hade DN en artikelsedel angående Stockholms skolor och det fenomenet att smöret plockats bort till förmån för margarin och då framför allt Becel. Efter ett par dagar fick stadsborgarrådet backa på sitt förslag om förbud för smör och det serveras åter smör på matborden i skolorna.

Det senaste nyhetsuppslaget är Aftonbladet som visar på det onaturliga i framställningen av margarin som Becel; att transportera råvaran i samma tanker som tidigare har används för kemikalier, hur  hårt processad tillverkningen är osv. Till artikeln har man föredömligt gjort en mycket tydlig bild på skillnaden i framställningen. Någon som blir sugen på margarin nu?

Från Aftonbladet.se

Undrar hur mycket som ska till innan det samlade drevet blir för stort för att även Livsmedelsverket ska falla till föga och inse att deras kostråd inte kan vara förenliga med bra och nyttig mat?

Christopher McDougall hos Skavlan

I fredags gästades Skavlan på SVT av Christopher McDougall, författare till boken "Born to Run". I klippet demonstrerar Christopher teknikträningen "The 100 up" som Walter George tog fram i slutet av 1800-talet och gjorde honom till en fantastisk löpare.

Se klippet här via SVTPlay-->

För att se mer klipp kring "The 100 up" gå bara in på YouTube och sök.

Återhämtning i Turkiet med FiveFingers

Dagarna efter Lidingöloppet flög jag med familjen till Turkiet på semester. En skön avkoppling men sol, bad och värme. Precis vad jag behövde och nödvändig vila för kroppen. Känningen i knät efter Lidingöloppet släppte efter ett par dagar kanske tack vare salta och varma bad.

Under vistelsen började jag även att använda mina nya FiveFingers allt mer. Efter att hemma i Sverige endast har gått med dom inomhus korta stunder använde jag dem under längre perioder utomhus. Känslan att gå i dem är otroligt skön. Sitter perfekt på foten! Nästa naturliga steg för mig med dem är att börja springa i dem korta distanser. Får se när detta blir verklighet då hösten nu har tagit fart. Får återkomma med reflektioner kring det framöver.

Lidingöloppet: 30 km som blev 15...

Då var man åter tillbaka till bloggen! För snart två veckor sedan var det Lidingöloppet. Tanken att springa alla 30 km blev dock inte verklighet. Det blev 15 km istället. Vad var det som gick fel?

Jag har aldrig haft en sådan lång uppladdning (sedan årsskiftet) och fått en sådan mängd löpning i benen så man kan ju tycka att förutsättningarna skulle vara på topp. Det som hände var att jag drabbades av en förkylning, troligen en klassisk dagisförkylning, veckorna innan loppet. Efter att ha vilat ut den under dryga veckan blev jag "stressad" över att ha missat värdefull löpträning så nära inpå loppet. Jag valde då att ge mig ut på en 18 km runda som första pass efter uppehållet. Efter det passet fick jag en svag känning i mitt ena knä, något som jag då inte valde att notera allt för mycket. Veckan senare, en vecka innan loppet, gick jag ut för mitt sista långpass innan loppet och fick då en kraftigare känning i samma knä. Under de följande dagarna fick jag vila än mer för att kunna röra mig obehindrat. Dagarna innan loppet var jag tveksam till att överhuvudtaget ställa upp men kände att värken inte längre fanns. Under uppvärmningen ute på Lidingö kändes allt fortfarande bra, kände mig lätt i kroppen och benen. Efter 10 km var känslan en annan. Jag bestämde mig då ganska snabbt att jag inte skulle fullfölja loppet utan som längst springa till Grönsta gärdet och 20 km. När jag kom till 15 km-kontrollet och med kunskapen om hur kuperat banan är de kommande 5 km fram till Grönsta var valet att kliva av enkelt. Besvikelsen var givetvis stor; nästan 9 månaders träning och fokusering gick i stöpet. Samtidigt var valet enkelt då jag insåg att det inte skulle gå att fortsätta utan att riskera få följer av det.

När jag nu, nästan två veckor senare, har fått distans till det hela har jag funderat en hel del på vad som hände och varför. Jag kan inte annat än att tänka på det Jonas Colting skriver i sin bok "Den nakna hälsan". Colting skriver där om hur osunda idrottsmän är då de fokuserar på att vara på topp vid givna datum och vilka risker de tar för att säkerställa det. Jag tog också en risk då jag var fokuserad på att springa just Lidingöloppet. Jag hade aldrig valt att gå ut och springa 30 km den dagen med tanke på den uppladdningen om det inte varit för att det just var Lidingöloppet.

Som jag skrivit om tidigare på bloggen har jag förr varit tvungen att ha ett tydlig mål (t ex att springa Lidingöloppet) för att finna motivation för min träning. Så är inte fallet längre. Jag finner nu glädjen i att springa för just löpningens skull. Den stress som jag fick då jag nära loppet fick en förkylning gjorde att jag tog onödiga risker istället för att bara "gilla läget" och återuppta min löpning när jag var frisk igen. Att vara anmäld till Lidingöloppet skapade istället denna osunda stress. Det jag idag känner är: varför ska jag anmäla mig till lopp och känna stress inför att vara på topp just den dagen när jag istället kan njuta av det fantastiska med löpningen helt stressfritt? Möjligen kan en del tycka att jag romantiserar löpningen men för mig har de senaste halvåret fått mig att se och uppleva löpning på ett helt annat sätt; glädje, harmoni, lugn, avkoppling och välbefinnande.

Vilka kopplingar har de svenska kostexperterna till läke- och livsmedelsindustrin?

I svensk media är det oftast samma experter inom kost och hälsoområdet som uttalar sig kring vilka faror som finns med olika dieter och som ständigt kommer med sina pekpinnar kring vad som är bra och nyttig kost. Men vad har de för bakgrund och i vems intresse talar de för; samhällsintresset eller egenintresset?

För er som har läst t ex Ralf Sundbergs bok "Forskningsfusket!" så har ni fått en bra bild över vilka kopplingar som finns bland internationella forskare och industrin. Även några svenskar nämns men nu har Frank Nilsson (författare till bl a boken "Istället för doping") sammanställt en lista på några av de tre vanligaste experternas som figurerar i media och dess kopplingar till industrin i en artikel på kostdemokrati.

Hur länge ska det få pågå att personer som har uppdrag eller får ekonomiska bidrag från t ex McDonallds eller Coca-Cola samtidigt får agera som talesperson för vad som är sunt och riktig kost? När ska media uppmärksamma på fullaste allvar vilka intressen som kan ligga bakom experternas uttalanden?

9 månader: -14 cm och -11 kg

På nio månader har det hänt en del! Mätte till 96 cm i midjemått och en vikt på 75 kg i januari 2012. Nu i september är utfallet 82 cm och 64 kg. En tydlig förändring, och förbättring, samt resultatet av vad en lågkolhydratkost och träning kan göra för en.

Före

Efter

"Livsmedelsverkets senaste bottennapp"

Sven-Erik Nordin kommenterar på kostdemokrati.se Livsmedelsverkets senaste rapport om svenskarnas matvanor. Han konstaterar bl a att andelen svenskar som är diabetiker tredubblats samt andelen överviktiga/fetma fördubblats sedan nyckhålsmärkningen infördes 1989. Det innebär att vi under en tjugoårsperiod har fått ytterligare en kvarts miljon diabetiteker samt ytterliggare två (2) miljoner överviktiga. Detta under en period då Livsmedelsverket tryckt ut sina kostråd om att t ex äta mindre animaliskt fett till förmån för vegetabiliska fetter och kolhydrater.

"LCHF-laddning inget för långlöpare"

På marathon.se kan man läsa en artikel om hur man bäst har sin uppladdning inför långlopp. Man hänvisar bl a till fysiologprofessorn Bengt Saltin. Konceptet som lyfts fram är "Train low - compete high" dvs att träna med ett lågt intag av kolhydrater så att kroppen kommer igång med att omvandla fett till energi, däremot att öka intaget av kolhydrater inför tävling för att på så sätt öka sitt glykogenlager. Ett liknande upplägg presenteras bl a av Jonas Bergqvist.

Jag kan i artikeln ana en viss skepsis från författaren till att minska sitt kolhydratintag ("Men Bengt Saltin ger sig inte när det gäller att minska kolhydratintaget under träningsperioder"). Men det är ju ingen nyhet att idrottsrörelsen har en viss förkärlek till kolhydratskost. Det har såväl Jonas Bergqvist, Jonas Colting och Frank Nilsson redogjort för i sina böcker. Själv äter jag en LCHF-liberal kost och kommer så att göra även om jag nu ska springa Lidingöloppet. Dock kommer jag de sista 2 dagarna att lägga till någon potatis på min tallrik. Jag kommer heller inte dricka någon sportdryck under loppet. Får återkomma om två veckor för att berätta hur det gick.

Dagens officiella kostråd: Ät bullar och kakor!

I förra veckan kom Livsmedelsverket med sin rapport "Vad äter svenskarna?". Många har redan kommenterat och skrivit om rapporten på olika bloggar. Det har också skrivits en hel del om det i traditionella medier. Det finns mycket man kan ha åsikter om kring denna rapport (t ex att den baserar på 2000 individer som under 4 dagar skrev vad de åt. Detta ligger då till grund för hur svenskarna äter generellt) men det är en sak som får mig att reagera starkt; nämligen rekommendationen av sockerintaget!

"Tillsatt socker 

Högst 10 procent av energin bör komma från tillsatt socker och i genomsnitt ligger svenskarna under den nivån. 40 procent äter dock mer än denna mängd. De stora källorna till tillsatt socker är söta drycker, bullar och kakor, godis och choklad." (sidan 16 i rapporten) 

Notera att detta är under kategorin "Tillsatt socker" alltså inte det som finns naturligt i viss mat såsom frukt och grönt. Livsmedelsverket som är den som ger rekommendationer till vad vi svenskar ska äta för kost (och vars rekommendationer är vägledande för förskolor, skolor, sjukvård mm) rekommenderar att högst 10% av vårt energiintag bör komma från socker! Man har dessutom mod att skriva ut klart och tydligt varifrån man som konsument får detta nämligen "söta drycker, bullar och kakos, godis och choklad". Jag undrar när min förskola där mina barn går kommer att bli serverade kakor till sitt mellanmål...

Hur kan man ta en sådan här rekommendation på allvar? Jag var nyligen på mitt årliga tandläkarbesök och kunde stolt meddela min tandläkare att jag i princip har slutat med socker sedan senast vi sågs (måste ju erkänna att det är svårt att undvika tillsatt socker till 100%). Han kunde direkt konstatera att min tandhälsa hade förbättrats och att de sedan tidigare första tecken till hål var oförändrade jämfört med året innan. Vidare var han tydlig med sin rekommendation att inte exponera socker för mina barn. Jag undrar om Livsmedelsverket har varit i kontakt med tandläkarkåren innan man skrev sin rekommendation? Eller är den kår lika infekterad som läkarkåren bakom dagens kostråd?